De ädelmetaller inom guldsmedsbranchen man talar om är Guld, Silver och Platina.
Guld är ett grundämne, vilket innebär att det består enbart av guldatomer och inte är en blandning av andra ämnen. Guld är en ädelmetall och oxiderar därför inte i luften som järn (som rostar) eller koppar gör (som ärgar). Guldets exceptionella motståndskraft mot vanliga syror gör att det knappt påverkas av dem.
Det latinska namnet för guld är Aurum, som översätts till ”morgonrodnad”, Därifrån härstammar dess kemiska beteckning, AU.
Internationellt vägs guld i troy ounce, där en troy ounce motsvarar 31,1 gram. Värdet på guld bestäms dagligen på de stora metallbörserna i London, Tokyo, New York och räknas i US dollar per troy ounce.
Pågrund av guldets mjukget måste det alltid legeras (blandas) med andra metaller för att göra det hanterbart. Guldhalt anges ofta i karat (K), där 24 karat (24k) är det renaste guldet med en halt på 1000/1000. Andra vanliga halter inkluderar 18k (750/1000), 14k (585/1000) och 8k (333/1000). Alltså anges det i tusendelar hur mycket rent guld som finns i legeringen.
Färgen på guld säger inte något om dess äkthet eftersom förfalskningar och guldpläterade föremål också kan ha en gul, guldliknande färg, men inte innehålla äkta guld.
Silver, med kemiska beteckningen Ag. Dess densitet är 10,5g/cm³, vilket innebär att det är relativt tungt, och det smälter vid höga 962 °C med en kokpunkt på 2162 °C. Äkta silver måste ha en finhalt på minst 830 tusendelar, vilket motsvarar 83% rent silver. Den återstående 17% består oftast av koppar. Silver är en legering, en metallblandning, som bildas gav två eller flera grundämnen. Det är känt för att vara en utmärkt ledare av både elektricitet och värme samt för dess karakteristiska metallglans. Historiska fynd i form av slagg i asiatiska gruvor har visat att människor redan för 3000 år sedan hade kunskapen att separera silver från bly i blandningar.
Silver är en fascinerande metall som förekommer i sin rena form i naturen och i mineraler som argentit (Ag2S) och hornsilver (AgCI). Huvudsakliga källor till silver inkluderar malmfyndigheter som innehåller bly, zink och koppar. Ibland återfinns det i sin renaste form tillsammans med guld. Rent silver har en vacker vit metallglans och är något hårdare än guld. Det är även mycket smidbart, nästan på samma nivå som guld och palladium. Silver har den bästa förmågan att leda både elektricitet och värme bland alla ämnen och visar också den lägsta kontaktresistansen. Metallen är stabil i kontakt med luft och vatten, men kan mörkna vid kontakt med ozon, vätesulfid och luft som innehåller svavel. Silver har bakteriedödande egenskaper och dödar många lägre organismer medan högre inte påverkas. Det ursprungliga namnet för silver var ”Luna”, vilket betyder måne. Senare byttes namnet på silver till ”argentum”, vilket betyder vit och glänsande.
Oxiderat silver: Silver som doppats eller bestrukits med en lösning av vatten och svavellever.
Rodierat silver: Silver som har ytbehandlats med rodium.
Förgyllt silver: Silvret doppas i ett guldbad som ger en ytbeläggning på ca 0,2-1,5 micron.
Gulddoublé: Tombac eller mässing med en ytbeläggning av guld, oftast runt 10-25 micron.
Tombac/Kilate: Innehåller en kärna av mässing(75% koppar+25% zink) som sedan förgylls med 3 micron.
Platina, med kemiska beteckningen Pt, utmärks av dess unika egenskaper. Det har en densitet på 21,5 g/cm³ och smälter vid en extremt hög temperatur på 1772 °C. Äkta platina har en finthalt av lägst 950 tusendelar, vilket motsvarar 95% platina. Resterande 5% består vanligtvis av koppar, men kan också vara kobolt, wolfram eller palladium. Det är viktigt att notera att platina är en separat metall och bör inte förväxlas med vitguld.
Platina är erkänt som en utmanande metall att arbeta med, men allt fler guldsmeder behärskar konsten att smida platina. Dess höga densitet gör att föremål i platina blir mycket tunga, och dess extremt höga smältpunkt kräver specialiserad utrustning för bearbetning. Dessa egenskaper gör platina oöverträffad som smyckesmetall, särskilt för infattning av ädelstenar, eftersom stenarna sitter mycket säkert i platina. Dess vit-blå glans kompletterar särskilt väl med diamanter. Platina anses vara den mest förnäma av alla ädelmetaller och den mest beständiga. Metallen är också mycket sällsynt, det finns endast ca 2,5% så mycket platina som guld på jorden.
Inom några år kan vi förvänta oss att se platina med finhalter på 850 och 900 tusendelar. Dessa finhalter, tillsammans med 950, är vanliga i Japan, där platina-smycken är populära. I Sverige är platina-smycken mer sällsynta, de används oftast till exklusiva smycken.
Det är intressant att notera att platina inte har en lika lång historia som guld och silver. Även om indianerna i Sydamerika använde platina för att skapa mindre dekorationer före columbus tid, blev dess verkliga egenskaper och värde inte allmänt erkända förrän på 1700-talet. Mot slutet av 1800-talet började det bli ont om platina och efterfrågan var större än tillgången, vilket ledde till kraftiga prisökningar. Inom smycketillverkningen började man då leta efter ersättningsmaterial, som skulle vara ädelt, beständigt och med samma utseende som platina. Detta resulterade i att vitguld utvecklades i början av 1900-talet. Idag dominerar vitguld över platina inom smyckesproduktionen.
